Tillbaka

I do voodoo for fun.
Alla dockor jag gjort hittills har sin egen lilla historia, sort of.





Det här är min första docka. Tanken var att jag skulle göra den "neutral", det var inte meningen att den skulle likna någon alls faktiskt. Men medan jag knåpade med den insåg jag allt mer att ja, den rakade skallen, läderbrallorna och nitbältet, rubbet, helt och hållet pekade åt samma håll; exmaken. Oups.



Demonen...
han som stormade in i mitt liv och ställde allt på ända. En kort men himlastormande passion och kärlekssaga med ett abrupt slut.




Jag skulle bara leka lite med en ny lera jag hittat. Pröva, testa, prova... jag var nyligen ratad och egentligen helt förtvivlad, smärtan i bröstet var outhärdlig, kvävande. Jag tyckte jag hade kört fast i mig själv.
Så sa en vän till mig att det såg ut som att figuren höll på att ta sig loss. Det känns som en befriande iaktagelse, något jag försöker hålla mig vid.

Fler bilder



Voodooprästinnan i egen hög person. "Alla" tycks förvånas över att jag inte gjorde henne rödhårig. *hohum*

Fler bilder



Jag har en vän som har cancer. En annan nära väns familj lever också mellan hopp och förtvivlan på grund av samma sjukdom. En god väns far gick bort helt nyligen, återigen - cancer. En grym sjukdom, en frätande hungrig plågoande. Som utomstående står man handfallen, alla tröstande ord känns ynkliga, så ynkliga...

Fler bilder



Mitt liv. Min ångest. Det tillsammans med guldstatyetten summerar det mesta.

Fler bilder



En god vän frågade om det var en pik till honom; "taggtråd runt om, en spik i högsta hugg, den zen-liknande klädseln..."
Nej, det är ingen särskild. Men när han påpekade det så kanske jag hade en liten tanke gnagandes i huvudet, han är inte ensam om att passa in på den beskrivningen. Däribland jag själv till stor del, är jag rädd.

Fler bilder



Det ska vara en drake, typ. Fast hans er ut som en ledsen häst med vingar. Men jag tycker om honom ändå.



All hail Eris! All hail Discordia!


Tillbaka