Den årliga bokrean pågår. Jag köpte härom dagen bland annat två samlingar med krönikor av den gamle hjälten Stefan Sundström. I en krönika beskriver han att han åker i den omgjorda SL-bussen Morsan i något gammalt öststatsland...

Instant flashback! Första gången jag åkte i Morsan var jag på väg till den frihetligt socialistiska A-mässan i Sätila utanför Göteborg. Året var nog 1994. Jag hade med mig min Sun 3/60, en 68020-baserad arbetsstation med unixsmaken SunOS. 3/60:n hade en gigantisk svartvit monitor som vägde som ett litet hus, som jag dumt nog också tog med mig. Hur tänkte jag när jag överhuvudtaget tog med min Sun!? Vilken katastrof det hade varit för mig om 3/60:n hade gått sönder. Det var min enda egentliga dator på den tiden.

Sun 3/60

Jag hade också en PC jag lånat av Jonas som drev Mayday BBS (Fidonet 2:204/423) på den tiden. På dess hårddisk fanns större delen av texterna från Spunk Library, som jag hade varit med att grunda. Spunk Library är ett numera avsomnat arkiv av frihetligt socialistiska texter som på den tiden nog fortfarande var känt som Spunk Press.

Jag åkte till A-mässan för att visa på vad gott datorerna och nätet kan göra för att sammanföra aktivister och planera aktioner. På min Sun hade jag tänkt visa hur mail fungerar, demonstrera ett KOM-system (SklaffKOM, som jag hade portat till SunOS) och visa hur man konfigurerar Taylor UUCP för att tanka hem post.

Jag hade också tänkt kopiera texter från Spunk-biblioteket till diskett till de som ville ha det. Få hade på den tiden tillgång till nätet eller ens till några av våra distributions-BBS:er. Inte särskilt många hade modem, trots att det alltså var 90-tal.

När jag väl kom fram efter en händelserik resa med bussen Morsan där vi blev stoppad av Polisen minst två gånger och många av oss (nej, inte chauffören) drack rätt mycket öl, fick jag min plats visad för mig. Jag fick ett bord mitt i det stora tältet och hade massor av ström. Finfint. Mindre fint var vädret. Det var typisk svensk sommar, alltså omkring 10 grader och mycket, mycket fuktigt i luften.

Min Sun tyckte inte alls om luftfuktigheten och vägrade starta. PC:n gick tack och lov igång. Det kändes lite fattigt att bara kunna bjuda på Spunk-texter men inte kunna visa mail och KOM, men så fick det bli.

Jag hade skrivit ut katalogen över alla titlar vi hade i Spunk-arkivet och lade ut några exemplar av katalogen på bordet. De som ville kunde sedan peka på titlar och jag kopierade för glatta livet och gav dem en eller ibland flera disketter med texterna.

Jag kommer inte ihåg hur det gick till, men jag skulle också hålla ett föredrag, minns jag. Jag minns att började med att berätta vad jag menade med Internet, eftersom mångas syn på det där med datorkommunikation var fast i tanken uppringda modemförbindelser. Det var en uppenbarelse för många när de insåg hur paketförmedlad kommunikation fungerar.

Föredraget var välbesökt och efteråt kom någon från tidningen Arbetaren fram och frågade "Kan du skriva om det där?" Jag svarade jakande och resultatet blev faktiskt så småningom en artikel, även om det kanske inte blev vad jag först hade tänkt mig: Anarkister på nätet.

I artikeln skrev jag att det fanns 300 BBS:er i området kring Linköping, i alla fall i den version jag har sparad! Hur jag fick det till det har jag ingen aning om. Kanske slant jag på en tangent? 30 låter i och för sig också mycket, men i alla fall mycket mer troligt. Jag skulle annars så här i efterhand gissa på 10--15.

Arbetaren valde av någon anledning att göra reklam för min artikel på löpsedeln! De skrev "PC-rebeller!" eller något liknande. Jag tyckte det var lite humoristiskt, speciellt som jag överhuvudtaget inte ägde någon PC.

Efter föredraget bar jag med ett litet sällskap av extra intresserade iväg Jonas PC och ett modem till ett rum med strömuttag och telefonjack och ringde upp ett KOM. Jag inte kunde demonstrera ett KOM lokalt då min Sun fortfarande strejkade i regnet. Alla var mycket intresserade och jag hoppas att jag inspirerade många att skaffade modem.

Efter A-mässan har jag för mig att det publicerades en lista på alla organisationer som deltog. Jag representerade ingen formell organisation och hade i stället fyllt i "några anarkistiska hackare" som organisationsnamn. Jag tyckte det var både roligt och att det stämde ganska bra. Tyvärr tror jag att organisatörerna såg det som ett skämt för några anarkistiska hackare fanns tyvärr inte med i organisationslistan.