För en tid sedan gick ett rykte att det saknades tekniska projekt bland ansökningarna till .SE:s Internetfond. Jag uppmanades av flera bekanta att söka pengar antingen för något existerande projekt eller någon av mina många idéer på nya nätverksprojekt.

Jag velade med ansökan, för jag visste inte riktigt hur jag skulle argumentera för att jag skulle få pengar eller vad pengarna skulle användas till. Lön? Det har jag svårt att argumentera för. Vad skulle jag säga?

Kanske en vecka innan deadline till Internetfonden började jag ändå skriva på en ansökan...

Projektet jag sökte om är radns. Det är ett litet klientprogram som fångar upp en adress till en DNS-server som en IPv6-router (kanske, om RDNSS-optionen finns med) skickar ut och stoppar adressen i systemet så att andra program kan slå upp namn.

Min klient fungerar åtminstone under FreeBSD (primär utvecklingsplattform), OpenBSD och Debian GNU/Linux. Åtminstone en tidigare version kompilerade även under MacOS X men OS X har ett annat sätt att tala om för systemet var det finns en DNS-server så den biten är inte fixad. Det kanske någon Mac-hacker har lust att fixa? Det är möjligt att delar av koden också skulle kunna fungera under Windows, i alla fall om man plockar bort unixismerna om daemon-skapande och sådant.

Från början är radns en förmiddags fulhack som växte lite. Det finns en hel del att snygga upp. Det hoppas jag också hitta lite tid att göra någon gång.

Mer specifikt gällde min ansökan att anpassa radns till RFC 6106, den nya, blivande standarden. Den nuvarande implementationen följer alltså den äldre och experimentella RFC 5006. Arbetet att ordna anpassningen verkar närmast trivialt och radns i sig själv är heller inget stort eller särskilt avancerat program.

Jag tar faktiskt åt mig åtminstone lite av äran att det överhuvudtaget finns en RFC på ”standards track” numera. Det diskuterades för strax över ett år sedan vad det skulle bli av RFC 5006 i v6ops- och 6man-arbetsgrupperna inom Internet Engineering Task Force (IETF), det närmaste Internet kommer ett standardiseringsorgan. RDNSS-optionens liv som framtida standard hängde rätt mycket på om det fanns körande kod och om någon använde den. Det visade det sig göra, bland annat genom att flera pekade på radns. Se också mitt tidigare blogginlägg om saken.

Eftersom det verkade vara så lite arbete att anpassa klienten till den nya RFC:n slängde jag i ansökan också med att jag vill paketera radns som åtminstone FreeBSD ports (nu nästan klart) och som Debian-paket. Det har jag länge velat göra i vilket fall.

Jag sökte inte pengar för att göra själva jobbet. Jag kom som sagt inte på hur jag skulle rättfärdiga det. I stället sökte jag pengar för att besöka nästa IETF-möte och för att Petra skall kunna vara ledig från jobbet under mötet.

För någon vecka sedan fick jag ett brev som bara innehöll ”Ring mig!” från en projektledare på .SE. Jag klarade tyvärr inte av att ringa men efter lite brevväxling blev det så småningom ett möte i Malmö. Vi möttes faktiskt på Glassfabriken! Ylva var med, förstås. Citat från den yngste medlemmen på mötet: ”Kaka! Gott!”, men det sades innan vi fick sällskap, sedan blev hon lite skygg.

Det verkar alltså som om .SE valt att sponsra min resa. .SE släppte den 13:e dennes ett pressmeddelande med titeln Internetfonden finansierar 14 nya projekt där mitt projekt är med. Tyvärr har de inte länkat till några projektsidor, konstigt nog.

Det återstår att se om jag får några pengar. Jag vet egentligen inte mycket mer än.

Det är trevligt att de valt ut mitt lilla projekt även om det också är ganska pinsamt. Det måste ju finnas värdigare, mer ambitiösa teknikprojekt än mitt triviala hack? Jag brottades med ganska stora skuld- och/eller skamkänslor kring det när jag först fick beskedet. Det är också därför jag inte bloggat om det förrän nu.

Jag hoppas att det till slut kommer något bra ur det.