Jag tycker inte om webcommunities.

Den sista rent sociala webcommunity jag var medlem på var svartrocksinriktade Helgon.net. Jag utplånade min användare där för några år sedan. Jag gjorde några försök att avsluta medlemsskapet före det, men skapade till min stora irritation varje gång en ny användare efter en liten paus. Det hände kanske två--tre gånger innan jag lyckades låta bli att återvända.

Orsaken var nog framför allt att jag hade svårt att slita mig från de dagböcker jag följde. Tack och lov har de flesta personer vars dagböcker jag följde på Helgon.net sedan dess börjat publicera sig på andra sätt, till exempel med vanliga bloggar.

Jag har på sistone tyvärr sett en trend bland bekanta att gå tillbaka till stängda communities, framför allt Facebook. Det är tråkigt, men jag tror inte att jag tänker ge mig in i den världen igen. Jag hoppas i stället på en annan utveckling.

Bergis missar jag massor av intressanta saker genom att inte vara med på Facebook, MySpace, Twitter, Helgon.net, Lunarstorm, Last.FM, Haket, Vilda Webben, SprayDate eller någon av de andra 4711 sociala webmojsarna som finns eller har funnits, men det kan jag nog ta så länge jag slipper de vanligen hemska webgränssnitten. Jag har visserligen hört att Facebook skall vara undantaget, men det tror jag när jag ser det.

Mina sociala datorkontakter sköter jag i stället genom:

  • Personliga brev. Jag får kanske fem--tio om dagen. Det tar antagligen mer tid att skriva svar på breven än många inlägg jag skriver på andra ställen, även om de inläggen är många fler. Jag tycker om att både få och skriva långa personliga brev. E-mail: Brevskrivandets renässans?

  • Brevlistor: Jag deltar i (eller i en del fall, bara läser) några hundra listor, både med direkt prenumeration och genom Lars Magne Ingebrigtsens fantastiskt trevliga Gmane. Jag kommer åt både mail och News från min kombinerade mail- och News-läsare, Gnus, som samme Lars råkar vara huvudutvecklare för.

  • Usenet News: Jag prenumererar på omkring tio newsgroups, mest sådana saker som alt.folklore.computers, alt.sys.pdp10, comp.arch, comp.compilers och liknande. Tidigare använde jag Lysators News-server, men den dog tyvärr förra sommaren. Jag använder nu Eternal September. Det är samma tjänst som tidigare var känd som Motzarella. Det är en mycket trevlig gratistjänst som bara bär Usenets textgrupper, alltså Big 8 + alt.* utom alt.binaries.* och en massa andra hierarkier, som de.*, fido7.* och många fler.

  • SSLUG News: Skåne/Sjaelland Linux User Group har en intern News-server så man slipper gå med i deras olika brevlistor. Jag prenumerar på omkring tio grupper.

  • KOM-system: Jag deltar i omkring 300 möten i Lysators KOM och 50 möten i KOM-systemet Common. I Updates LysKOM, Stackens LysKOM och Ludds LysKOM är jag med i något färre möten.

  • Bloggar: Kanske 20--30 stycken. Hit räknar jag också sådana saker som Slashdot, som jag visserligen läser importerad till ett LysKOM-möte, Boing Boing och XKCD, inte bara personliga bloggar.

Allt ovan läser jag varje dag om de har något nytt material, med några undantag. Jag gissar att ovanstående är ganska typiskt för en svensk hacker, med lite variation. Somliga följer bergis hundratals bloggar, till exempel.

Om jag dessutom skulle använda någon social webplats så skulle ytterligare tid gå åt till att läsa en massa uppdateringar, gästboksinlägg och vad det nu kan vara. Vill jag verkligen lägga min tid på det? Å andra sidan, vill jag lägga min tid på allt jag räknat upp ovan?

Då och då får jag faktiskt för mig att rensa ut bland prenumerationerna och tar också bort massor, men långsamt brukar det byggas upp igen. Om någon kommer på ett sätt att hantera allt det där, eller ett sätt att aggregera data från alla de där systemen på ett smart sätt så snackar vi killer app! I och för sig så hjälper trådning, filtrering och liknande ganska bra. Jag kan täcka tusentals olästa inlägg ganska fort med Gnus.

Jag har länge också varit lite skeptisk till chatsystem, eftersom jag ju vet att det slukar tid på motsvarande sätt. Vad värre är, är att realtidsmedia stör min koncentration. Det där med att ständigt vara tillgänglig är inte riktigt så frestande om det samtidigt betyder att min uppmärksamhet på det jag skall göra när som helst kan brytas. Det tar ofta ganska lång tid för mig att komma tillbaka till vad jag höll på med.

1991--1992 spenderade jag otroligt mycket tid på det då enda officiella Internet Relay Chat-nätet, så jag vet hur besatt jag kan bli av det. Bröllopet med min första fru hölls till och med på IRC, bara några dagar efter AFK-bröllopet, om jag minns rätt.

På den tiden kallade jag mig förresten Teakettle på IRC. Om någon minns mig från den tiden får ni gärna ta kontakt.

Sedan början av 90-talet har jag använt de nu många IRC-näten högst sporadiskt. Jag finns trots det då och då ibland på IRC-nätet Freenode. Den enda egentliga anledningen att jag ibland hänger där är för samordning eller brainstorming kring olika fria program och/eller möten.

Sedan en tid tillbaka experimenterar jag med XMPP, det decentraliserade chatsystem som tidigare kallades Jabber. Den senaste omgången har det varit ganska flitigt användande, mest för att jag fick klienten emacs-jabber att fungera mot servern. Emacs-jabber är inte optimal, men den känns lätt att anpassa, så den kanske kan bli vad jag vill ha av en chatklient.

Jag är nästan alltid "away" om jag inte känner mig oerhört pratglad. Markeringen som "away" är till för att meddela att det kan dröja innan jag svarar, för jag ser kanske inte meddelanden direkt. Min klient kör dessutom i en screen på en server, så det är alltså inte ens säkert att min XMPP-klient är ihopkopplad med en terminal.

Jag använder hittills framför allt XMPP för att delta i Multi-User Chats (MUCs). MUC är XMPP-terminologi för motsvarigheten till IRC:s kanaler.

Det finns risk att jag inte använder XMPP som många andra, för många jag pratat med verkar vara mer inne på att använda det för en till en-kommunikation. Kanske är det en gammal IRC-skada?

Det sociala nätet?

Räknar jag samman allt ovan och tänker lite, så kanske det går att säga att det är en decentraliserad motsvarighet till just en social webplats, ett webcommunity minus själva webgränssnittet. Jag gör i stort sett samma saker som användare i ett webcommunity gör, men kanske inte lika inlåst. Det är förstås möjligt att jag saknar saker som finns i ett webcommunity också, men i så fall vad?

Vad brukar egentligen finnas i ett webcommunity? Hur ser motsvarigheten ut utanför det?

Profiler

De flesta communities jag sett har en slags presentationssida för varje användare. Där finns personlig information som en bild, ålder, kön och vanligen en fritextpresentation.

Motsvarigheten utanför ett community är naturligtvis en personlig websida, något jag tycker alla borde ha. Det skulle hjälpa oerhört för att få koll på vem man kommunicerar med. Det är ett mysterium att alla inte har en websida, då det ju är så oerhört praktiskt.

Diskussionsfora

De flesta webcommunities har något slags forum eller flera. Många gånger används ganska undermålig teknik, till exempel helt utan någon form av trådning mellan kommentarer eller något sätt att hoppa över hela ärenden. Ofta möjligheten att länka rakt in i en diskussion utifrån. Användare är tvingade att använda ett och samma gränssnitt för diskussionerna. Kort sagt, misär!

Brevlistor, newsgroups eller möten i KOM-system är väl etablerade alternativ med i en del fall väldigt bra klientprogram. Dessa fora kan förstås också vara tillgängliga över ett webgränssnitt, men behöver inte vara det. Se till exempel redan omnämnda Gmane för ett bra exempel:

http://gmane.org/

Gmane importerar alltså brevlistor till en News-server och låter användare läsa inläggen med en vanlig NNTP-klient. Det finns också en webbaserad sökfunktion. Om man verkligen vill finns också inte mindre än två webbaserade gränssnitt för läsning, det ena mer interaktivt och Gnus-inspirerat och det andra mer likt en blog.

Chat & Presence

Chat mellan användare finns på en del communities. I de flesta kan man också se om en användare är inloggad eller inte. På en del kan man också få meddelanden om vännerna loggar in eller ut, även om det faktiskt verkar mer sällsynt.

På webcommunities är chat oftast bara mellan två användare. Få har motsvarigheten till Jabber/XMPP:s MUC eller IRC:s kanaler. En vän föreslog nyligen att det är för att de vänder sig till SMS-generationen. Jag tyckte det var lite roligt och det kanske ligger något i det.

Den uppenbara ersättningen i nätet i stort är förstås just IRC eller XMPP. IRC dras med lite historiska problem, som till exempel avsaknad av innehållsförteckning i meddelanden, så XMPP kanske är att föredra.

Jag hör att FaceBook faktiskt har stoppat in XMPP-stöd i sitt chatsystem. De tillåter emellertid inte server-till-server-kommunikation, så användarna är fortfarande inlåsta: Bara FB-användare kan prata med FB-användare. Dessutom verkar de överhuvudtaget inte stöda kanaler!

LiveJournal har riktig XMPP, både för klient-server och server-server, så LJ-användare är inte lika inlåsta. Go LiveJournal!

Gästböcker

Gästböcker är mystiska saker som jag inte riktigt förstår poängen med. De är knutna till en viss användare, alla kan se inlägg i dem, men ändå skriver folk saker som ser mer ut som personliga meddelanden i dem. Varför? Är det kanske en statusgrej jag inte förstår?

En gästbok är hur som helst trivial att knyta till sin personliga websida, om man nu verkligen skulle vilja. Det finns massor av redan existerande program för det.

Personliga brev

En del communities har möjligheten att skicka privata brev mellan användare, naturligtvis helt begränsad till det egna systemet.

Den uppenbara ersättaren i nätet är förstås vanlig e-mail.

Bildgalleri

Många communities har möjlighet att ladda upp bilder, kommentera och kategorisera dem. En del communities verkar vara uppbyggda enbart som en slags bildgallerier.

Det finns flera fritt tillgängliga verktyg för att publicera bildgallerier på en personlig websida och det finns också en del allmänt tillgängliga bildgalleritjänster, som Flickr, så det finns kanske en trend mot öppenhet här?

Vännerlista

Det här känns ungefär lika mystiskt som gästböcker för mig. Vännerlistor dras som bekant med en del intigritetetsproblem, i alla fall om man publicerar dem eller låter obehöriga, som till exempel sin tjänsteleverantör, komma åt dem.

Om man nu verkligen vill publicera sådana saker så finns faktiskt även möjligheten utanför webcommunities. Jag känner till två projekt: Friend of a Friend och XHTML Friends Network.

I båda fallen kan du publicera din vännerlista på din vanliga hemsida, om du vill. Eller skicka den per mail, FTP, NFS, Gopher, finger eller något annat sätt att överföra data.

Accesskontroll

Flera webcommunities gör en stor sak av att det går att välja vilka användare som skall få se det publicerade innehållet: vännen X får se bilden 1, vännen Y får se bilden 2 och alla andra får inte se någonting.

Motsvarigheten i vanliga webvärlden är ofta lokal inloggning, till exempel med klassiska .htpasswd. Det är dock ganska trubbigt och är förstås opraktiskt för en användare som eventuellt måste logga in på nytt och på nytt. Ett alternativ skulle kunna vara att bygga in accesskontroll med hjälp av system som OpenID. Det tror jag skulle kunna fungera bra.

Slutsatser

Mycket av vad som finns i ett community skulle alltså lika gärna kunna ligga på en vanlig personlig websida eller ersättas med program som använder öppna protokoll. Av någon anledning använder hundratals miljoner människor (miljarder?) i stället inlåsta system för att publicera sig och kommunicera. Varför?

Jag har naturligtvis inte ett definitivt svar, men det första jag kommer att tänka på är okunskap. De som relativt nyligen börjat använda nätet verkar sätta likhetstecken mellan web och Internet. "The interwebs", ni vet. Finns det inte på webben så finns det helt enkelt inte.

Jag har heller inte sett ett integrerat system av program som erbjuder allt i listan ovan med helt öppna standarder, komplett med webgränssnitt som alternativ när användaren inte kan eller vill installera program. Jag har inte sett någon som erbjuder ett så totalt integrerat system som tjänst till de mindre datorkunniga användarna.

Det finns i och för sig tjänster som kommer en bit på vägen. Kanske är det verkligen en trend mot mer öppna, mer decentraliserade system? Jag kan bara hoppas.

LiveJournal har redan nämnts. Google Mail, tillsammans med Buzz och Talk, ger också en del av det, även om det möjligen dras med sina egna integritetsproblem. Gamla GeoCities gav som bekant en bit av det, då de tillät vem som helst att skapa en allmänt tillgänglig personlig websida. Varför just GeoCities och liknande tjänster fallit bort har jag ingen bra förklaring till, men en profil på Google Buzz är ju också en slags personlig websida.

Å andra sidan så vill alldeles säkert många tjänsteleverantörer gärna låsa fast sina användare i sin egen lilla inhägnade värld och tvinga användarna att komma åt tjänsterna genom ett gränssnitt under deras kontroll. Hur skall de annars tjäna pengar på dem? Hur skall man, till exempel, tvinga användarna att se reklamen?

Jag vet inte om det skulle bära sig, men en grundläggande tjänst som är reklamfinansierad med ett premiumkonto som kostar pengar kanske skulle kunna fungera. Premiumkontot skulle förstås vara reklamfritt.

För att överhuvudtaget kunna konkurrera med gratistjänster måste antagligen själva tjänsten vara bättre än vad gratistjänsterna erbjuder. En fördel skulle vara just det helhetsgrepp jag talar om ovan, där man erbjuder allt som alla webcommunities erbjuder, fast öppet och decentraliserat. Jag tror just kombinationen av ett integrerat system och en öppenhet mot resten av nätet skulle vara den stora konkurrensfördelen.

Jag är åtminstone lite hoppfull.