Anarchist economics in civil war Spain Anarkistisk ekonomi i inb|rdeskrigets Spanien av Mikael Cardell F|r att inleda skulle jag f|rst vilja ber{tta vad jag vill ha ut av denna ess{. Jag vill inte skriva n}gon slags allm{n historia kring spanska inb|rdeskriget. Det har m}nga, dugligare, historiker gjort redan, om och om igen. Jag har ingen st|rre lust att vara {nnu en s}dan historiker i raden, nej, jag vill skriva om det som h{nde Jose Bonde p} landsbygden i Andalusien eller Aragonien, eller vad som h{nde Pedro Arbetare i en stad som Barcelona. D{r p}gick, samtidigt med kriget, ett j{ttelikt experiment i sj{lvf|rvaltning och alternativ ekonomi som skulle ers{tta den kapitalistiska ekonomi som nyligen f}tt ett s}dant uppsving i Spanien. Jag vill skriva om hur denna alternativa ekonomi skapades de f|rsta dagarna efter fascisternas uppror och hur den sedan fungerade. Jag vill beskriva vad m{nniskorna gjorde nu n{r de {ntligen hade produtkionsmedlen i sin hand utan n}gon auktoritet som skrek }t dem vad de skulle g|ra och inte g|ra. Det jag f|rs|ker g|ra {r allts} att beskriva vad som skedde d} socialismen, arbetarnas kontroll av produktionsmedlen, och kommunismen, det gemensamma {gandet, f|r f|rsta, och enda (?), g}ngen blev verklighet p} allvar. F|r att |verhuvudtaget f|rst} vad jag t{nker skriva {r det nog bra om l{saren har n}gon slags insikt i anarkism, syndikalism och den |vergripande termen frihetlig socialism. D{rf|r b|rjar jag med att tala om vad arbetarr|relsen i Spanien k{mpade f|r n{r de tog till vapen mot b}de fascister och borgare 1936. - - - Anarki kan betyda m}nga saker. Speciellt moderna amerikanska anarkister, s}dana som jag g{rna skulle kalla libertarianer, vill f} det till att ordet "anarkism" endast syftar p} de r|relser som vill skapa ett samh{lle utan stat, d{r individen {r helt fri att uppr{tta avtal med andra, lika fria, individer eller grupper. Dessa avtal brukar, i libertarianers tappning, f} skenet av kontrakt f|r kommersiella {ndam}l. De ser hela samh{llet, och faktiskt alla aspekter av livet, som en j{ttelik marknad d{r allt {r till salu. Andra vill f} det till att ordet "anarki" betecknar "kaos", "allm{n oordning" eller "lagl|shet". Ingen av dessa betydelser skulle den spanska arbetarr|relsen godk{nna. Deras anarkism var, i och f|r sig, utan b}de stat och myndighet, men det var i grunden en kollektivistisk r|relse som med tradition kallade sig anarkister b}de i Spanien och Frankrike, med andra ord den r|relse som man i v}ra dagar finner under beteckningen "frihetlig kommunism". De flesta av dessa Spaniens anarkister var ocks} p} n}got s{tt engagerade i CNT, den syndikalistiska fackf|reningen, eller FAI, dess ideologiska avantgarde. I den spanska anarkismen, liksom i syndikalismen i stort, var det fackf|reningen som var den fr{msta kamporganisationen; fackf|reningen var b}de m}l och medel som anarkisterna k{mpade f|r och genom. Fackf|reningen var ett m}l eftersom den, i sin uppbyggnad, visade p} det framtida samh{llet, ocks} uppbyggt efter samma principer som organisationen sj{lv. Dessa principer var, i korthet: - En uppbyggnad med sm}, lokala samarbetsorganisationer och en gemensam |verbyggnad enbart av samarbetsorsaker. Denna |verbyggnad saknade (och saknar) allts} makt |ver de lokala organisationerna. - Beslutande organ f|r hela organisationen {r kongressen som samlas varje }r. Mellan dessa samlingar sk|ter centralkommitten de l|pande uppgifterna. - Beslut fattas av de som ber|rs av beslutet. Om ett beslut s}ledes endast ber|r tv} lokala samarbetsorganisationer s} {r det upp till dessa att besluta om saken, centralkommitten har inget med detta att g|ra. Om man till de ovan uppr{knade principerna l{gger uppfattningen om att produktionsv{rdet *stals* fr}n arbetaren f|r att g} till de som kontrollerade produktionsmedlen kan man ganska enkelt f|rst} att CNT ans}g att efter att produktionsmedlen er|vrats skulle gemene man inte beh|va arbeta lika mycket som tidigare f|r att uppr{tth}lla samma levnadsstandard. Dessutom fanns uppfattningen att var och en skulle arbeta efter f|rm}ga, eller f|r att uppfylla sin del, och att var och en skulle f} av produktionen efter behov. Dessa transaktioner av v{lf{rd, mat, f|rn|denheter, ja, alla varor i samh{llet skulle sk|tas av den lokala samarbetsorganisationen som samarbetade med andra lokala organisationer p} andra platser, kanske direkt, kanske genom den regionala eller federala samarbetsorganisationen. - - - I juli 1936 gjorde, som bekant, en del milit{rer uppror under General Sanjurjo (senare, efter Sanjurjos d|d, under Franco). Upproret var ett fascistiskt f|rs|k att ta |ver makten fr}n republikens, som de ans}g, svaga regering. Eftersom upproret inte var fullst{ndigt koordinerat och inte utbr|t |ver hela Spanien vid samma tillf{lle fick republiken en m|jlighet att sl} tillbaka. Annars hade nog fascisterna vunnit betydligt tidigare. ] andra sidan n{mner till exempel Hugh Thomas, i sin The Spanish Civil War, att om regeringen l{mnat ut gev{r till arbetarorganisationerna, som g}tt man ur huse och skrek efter vapen, samma dag som upproret var ett faktum hade kanske upproret slagits ner. Nu f|rhalade regeringen vapenutl{mningen eftersom de var r{dda f|r en helt annan revolution; arbetarnas. En hel del vapen var dock redan i omlopp bland arbetarorganisationerna och dessa f|rsatt inte tillf{llet, utan stod redan fr}n b|rjan f|r det mesta av motst}ndet. De som k{mpade var i f|rsta hand de halvmilit{ra milisstyrkorna som varje parti och fackf|rening av rang hade i d}tida Spanien. Orsaken till att alla dessa organisationer hade bev{pnade miliser kan man finna i krigets f|rhistoria d{r den politiska sp{nningen varit h|g en l{ngre tid. Ett exempel p} hur sp{nt det var kan en liten anekdot fr}n byn Sallent i Llobergatdalen en bit fr}n Barcelona visa. D{r hade oroligheter uppst}tt n{r civilgardet slog till mot en demonstration. CNT, allts} den syndikalistiska fackf|reningen, tog d{rmed ledningen |ver hela byn efter att ha tillintetgjort civilgardet, hissade den r|dsvarta fanan p} r}dshuset, avskaffade den privata {gander{tten och valutan och utropade sin autonomi. Detta var 1931 och revolutionen varade den g}ngen i fem dagar, men det visade vad som komma skulle. I och med att det fascistiska upproret hade f|rsvagat republiken och en stor del av den forna republikanska armen }terfanns p} fiendesidan s}g arbetarorganisationerna sin chans att p}b|rja sin egen revolution, samtidigt som de naturligtvis ocks} k{mpade av alla krafter mot fascisternas styrkor. Faktiskt hade s} gott som hela den republikanska staten f|rsvunnit i och med fascisternas uppror den 19:e juli. M}nga av tj{nstem{nnen p} riksniv} flydde f|r sina liv, likas} m}ngha medlemmar i cortes (den Spanska riksdagen). I realiteten var den sittande regeringen maktl|s, {ven om man f|rs|kte forts{tta som f|rut. Regeringens maktl|shet varade dock inte l{nge; med sin makt |ver bankerna och med ungef{r h{lften av armen fortfarande lojala mot regeringen kunde denna stabilisera sin makt n}got efter n}gra dagar. Dessa dagar hade dock sett en stor f|r{ndring p} m}nga platser av det republikanska Spanien. P} de platser d{r arbetarmiliserna och den regulj{ra armen hade vunnit |ver de fascistiska styrkorna kom arbetarna att ta kontroll |ver fabrikerna d{r {garna, som ofta sympatiserade med fascisterna, hade flytt. P} landsbygden kollektiviserades jordbruket i stor skala och den jord som {gdes av fascister eller andra som sympatiserade med upproret exproprierades till kollektivet. Framf|r allt i Katalonien, Aragonien och Andalusien {gde denna kollektivisering rum. Makten i Katalonien |vertogs formellt av Esquerra (den borgerliga v{nstern) som skapade en Katalansk autonom stat, men den egentliga makten l}g hos antifascistiska milit{rr}det i Barcelona som var |verv{gande anarkistiskt. M}nga av industrierna i Barcelona i Katalonien och de omgivande industrist{derna kollektiviserades efter att f|rst ha g}tt igenom en period av arbetarkontroll med de tidigare fackkommitteerna som kontrollkommitteer f|r f|retaget. Dessa utrustades med r{tten att teckna firma och allt annat som normalt tillkommer industriledningen. Kontrollkommitten *var* nu industriledningen. Uppgifterna som fr{mst tilldelades dessa var att inventera f|retagen och rapportera exakt vilka tillg}ngar i form av realkapital och annat som fanns till den samarbetsorganisation som bildats f|r branchen i kommunen. Efter en |verg}ngsperiod p} ungef{r tv} m}nader med styrande kontrollkommitte d{r produktionen hela tiden fortsatt kollektiviserades f|retagen fullkomligt. Detta skedde genom att kontrollkommitteerna omorganiserades till f|retagsr}d som skulle ha till uppgift att, tillsammans med arbetarna, organisera arbetet och besluta vilken produktionsprocedur just detta f|retag skulle anv{nda. Ink|p av r}varor och handelsutbyte sk|tte den kommunala samarbetsorganisationen f|r branchen om. Dessa samarbetade intimt med kommunens f|rs|rjningsr}d. Tyv{rr saknades en regional och landsomfattande federation som skulle ha kunnat handhaft {renden g{llande import och export. De enskilda kommunernas samarbetsorganisationer fick d{rf|r f|rs|ka handla p} egen hand vilket fick till f|ljd att distributionen av produkterna blev ganska ineffektiv och behov inom landet inte tillfredsst{lldes i f|rsta hand. Som tydligt m{rks av mitt anv{ndande av orden "ink|p" och "handel" ovan avskaffades inte valutan i denna del av landet. Av vilken orsak detta inte gjordes kan man spekulera l{nge om, men eftersom den borgerliga v{nstern innehade den officiella makten blev antagligen anarkisterna tvugna att inordna sig i den kapitalistiska ekonomin. Det var i och f|r sig s}, att anarkisterna h{r var i majoritet, men i det republikanska Spanien var de m}nga g}nger i minoritet och i valet mellan att g} f|r radikalt fram h{r och bli illa sedd annorst{des valde de att samarbeta. Man f}r ocks} t{nka p} att det p}gick ett krig och att man beh|vde bundsf|rvanten Esquerra och dess trupper f|r att h}lla fascisterna p} avst}nd. Valutan avskaffades som sagt oftast inte i Kataloniens st{der, d{remot inf|rdes p}fallande ofta ett system med familjel|n, eller r{ttare familjetilldelning eftersom man inte anv{nde ordet "l|n", d{r denna tilldelning r{knades ut efter hur m}nga man hade att f|rs|rja, allts} barn och gamla. Det var allts} *familjen* som erh|ll tilldelningen, inte n}gon enskild medlem av den. Man f|rs|kte dock stabilisera valutan, om {n inte avskaffa den. Ett fast v{rde p} valutan skulle n{mligen ta bort dess ackumulativa v{rde och g|ra situationen f|r handeln mycket s{krare. Spekulationer p} en valutab|rs som kunde {ventyra ekonomin skulle det ju heller inte bli n}got av med ett stabilt v{rde p} valutan. Tyv{rr misslyckades detta till stor del eftersom regeringen i Madrid fortfarande hade kontrollen |ver bankerna och tillg}ng till landets guldreserv. P} vissa platser avskaffade man dock valutasystemet totalt och till{t ingen traditionell handel. Detta var framf|r allt i jordbruksomr}den som Aragonien. H{r praktiserades i m}nga fall principen "}t alla efter behov" och ta-ur-h|gen-ekonomi. N{r detta inte fungerade, till exempel n{r behovet av en produkt |verskred tillg}ngen, inf|rdes ransonering med en slags producentkort f|r just den varan. I andra fall inf|rdes den ovan n{mnda familjetilldelningen eller }tminstone lika l|n f|r alla. Man kan inte s{ga att n}gon av dessa reformer var enhetliga; det var helt upp till folket p} platsen hur de ville organisera saken. En sak som n{stan uteslutande genomf|rdes var dock en v{l tilltagen pension f|r alla {ldre. Det var naturligtvis inte bara ekonomin som f|r{ndrades i och med revolutionen. En hel del skedde p} arbetarskyddssidan och hygienen p} arbetsplatserna ocks}. I m}nga fabriker installerades f|r f|rsta g}ngen duschar och omkl{dningsrum. I n{stan alla kollektiv bildades ocks} bibliotek och ibland skolor, framf|rallt p} landsbygden. I m}nga fall fanns det en h|g grad av analfabetism bland lant- och industriarbetare, s} {ven de {ldre fick g} i skolan om de ville l{ra sig l{sa och skriva. Det fanns dock exempel p} kollektiv d{r alla var analfabeter under hela kriget, men de klarade sig bra {nd}, men slapp } andra sidan f|rekomsten av pappersv{ndande byr}krater fullkomligt. Landsbygdens kollektivisering skilde sig en del fr}n samma process i industrist{derna i Katalonien. I de delar av landet som hade |verv{gande jordbruksproduktion, som till exempel Aragonien, g{llde kollektiviseringen hela tillvaron och inte bara den ekonomiska sidan och var mer fullst{ndig {n i de industriella delarna. Sj{lva processen gick till s}, att syndikalisterna kallade till ett m|te i alla byar en av dessa f|rsta omst|rtande dagar efter fascisternas uppror och f|rklarade hur ett kollektiv fungerade och vilka f|rdelar man kunde v{nta sig. Sedan fick alla dessa jordbrukare sj{lva ta st{llning till om de ville forts{tta som egenbrukare eller g} med i kollektivet. Efter n}gra dagar hade kollektiven i Aragonien 300000 medlemmar, d{r 11000 av dem var syndikalister som uppmanat till kollektiviseringen. Orsaken till denna massiva anslutning kan kanske finnas bland de traditioner med gemensamma betesmarker och kommunal }kerjord som l{nge funnits i trakten, men ocks} de tidigare jordbrukskollektiv som uppr{ttats av syndikalister gav inspiration till nya kollektivf|rs|k. De senare fungerade ocks} som m|nsterkollektiv vars organisation de nybildade kopierade. En annan orsak till denna anslutning kan vara den "v{ckelseverksamhet" som anarkister och syndikalister bedrivit }ren innan inb|rdeskriget. M}nga unga anarkister hade vandrat fr}n by till by och talat om den frihetliga kommunismen f|r folket. Dessa j{mf|rdes, enligt Hugh Thomas, med vandrande munkar och kom n{rmast att helgonf|rklaras i vissa trakter. Anarkister hade ocks} skapat alternativ till jesuiternas skolor. Trots att hela 300000 ingick i kollektiven i denna region fanns det b|nder som valde att stanna utanf|r. Dessa gick i det d}tida Spanien under namnet "individualister" och fortsatte som egenbrukare. Just i Aragonien var dock kollektivisterna i majoritet, men ingalunda i hela republiken. Byarnas styrelse anordnades s} att en asamblea (n{rmast: storm|te) sammankallades s} fort ett problem beh|vde l|sas. Denna asamblea bestod av alla vuxna som levde i byn och kunde ibland uppg} till 5000 personer. Allt av intresse f|r hela byn beslutades i denna asamblea, och alla tvister l|stes d{r likas}. Saker som inte g{llde hela byn l|stes naturligtvis p} l{gre niv} utan inblandning av asamblean. I n{stan varje by fanns ocks} en kooperativ "butik" eller distributionscentral dit all produktion, utom den som beh|vdes f|r eget bruk, levererades av b}de kollektivet och egenbrukarna. Egenbrukarna hade en l|pande r{kning och kunde h{mta vad de beh|vde hos kooperativet i form av socker, salt, mediciner och annat mot att de levererade sin s{d, olja etc till kooperativet. Detta var enda s{ttet f|r egenbrukarna att bli av med sin sk|rd d} andra uppk|pare som d|k upp k|rdes bort av kollektivisterna. Mellan 30 och 40 byar bildade tillsammmans en federation kallad "la comarca" som hade en fullkomligt gemensam ekonomi. Beh|vdes en produkt i by X som producerades i by Y s} distribuerades det dit med hj{lp av federationen och kooperativen i de b}da byarna. En regional federation f|r hela Aragonien saknades dock s} de enskilda comarca, tolv till antalet, gjorde aff{rer p} egen hand med Katalonien och andra n{rliggande regioner utan att ta h{nsyn till behov inom den egna regionen. Detta l|stes senare i och med att en regional federation faktiskt bildades under mycket het debatt. B|nderna var r{dda f|r toppstyrning efter }ratal av f|rtryck och var d{rf|r emot den eventuella byr}kratisering den nya organisationen skulle komma att kr{va. S} gick det emellertid inte; den regionala federationen hade lika lite makt |ver varje comarca som comarcan hade |ver byn och asambleans beslut. - - - Den organisation jag beskrivit ovan fungerade i stort sett of|r{ndrad genom hela kriget, allts} de tre }ren till 1939. En del omr}den genomgick stora f|r{ndringar och experimenterade med b}de ta-ur-h|gen-ekonomi, likal|n och familjetilldelning (inte n|dv{ndigtvis i den ordningen) andra fortsatte som de b|rjat. Man kan dock inte l}ta bli att fundera vad som hade h{nt om fascisterna hade f|rlorat kriget. Hade det blivit ett fortsatt inb|rdeskrig, denna g}ng mellan kommunister och anarkister? Skulle andra stater ha erk{nt det revolution{ra Spanien som land? Nu {r v{l dessa fr}gor inte en historikers uppgift att besvara, f|r, hur sorgligt det {n kan l}ta, vann fascisterna kriget 1939 och kastade in Spanien i en diktatur som slutade f|rst med Francos d|d 1975.