Den här artikeln publicerades i Internetguiden nummer 1, årgång 1. Jag tror det kan ha varit 1995.
Jag skrev aldrig på något kontrakt med Internetguiden och fick heller inget betalt för artikeln, så jag anser att det är OK att publicera den här.
Till artikeln fanns scannade bilder på konstverken som nämns i texten, men jag har inte lyckats hitta dem. Jag har dock kvar flera av konstverken och kanske scannar jag dem någon gång i framtiden.
Jag har konverterat texten från SWASCII till UTF-8 och typsatt den lätt med Markdown men i övrigt lämnat den orörd.
Dave Fischer har fortsatt med sina arbeten, bland annat imponerande arbete med animationer gjorda i Postscript och lika imponerande samarbeten med konstnären Ara Peterson (sök på Flickr).
Daves websida:
Michael Cardell Widerkrantz, 2009-05-28.
av Mikael Cardell
Många moderna konstnärer har bytt ut sitt yrkes traditionella verktyg mot datorer utrustade med avancerade grafikprogram. Många är de som sitter med Adobe Photoshop och använder musen som de en gång använde sin paintbrush. Många är också de konstvetare som i detta tycker sig se en stor förändring av konsten och hantverket som sådant. Dessa människor ser inte att det inte finns någon sådan skillnad — hanterverket är fortfarande detsamma. Det handlar fortfarande om en konst som skulle kunna existera utan datorer, som inte har datorerna som sitt sine qua non. Detta är inte sann datorkonst.
Det finns dock sann datorkonst. För något år sedan träffade jag på en man som verkligen använder datorer på ett sätt för att förändra konsten, eller för att göra konsten och hantverket i att använda datorerna till ett. Mannen är en sann hacker, en kreativ utövare av sin konst — att programmera datorer.
Dave Fischer, vid sitt eget Center for Computational Aesthetics (CCA), skapar konst som bara kan beskrivas som hackerisk bildkonst. CCA är en liten organisation skapad för att utforska den artistiska användningen av beräkning. Detta betyder alltså att CCA inte beblandar sig med de som bara bytt ut sin kanvas mot pixels och inte heller att det bara handlar om att jaga vackra fraktaler — det handlar i stället om alla former av ny, kreativ användning av beräkning och framställning av det suddigt definierade man kallar konst.
Ett exempel på det Dave gör är att ta ett fenomen, gärna ett dynamiskt fenomen som rörelsen hos en pendel under olika förhållanden, och använda de data han samlar för att framställa olika figurer. Det handlar inte om fysiska simuleringar, utan en jakt efter komplexa data att leka med. Exempel, som Dave själv beskriver det, är:
My latest images have been created by simulating a number of pendulums swinging fleely over a 2D plane, with a specific temperature defined at the tip of each pendulum. Then I watch the temperature flow between all of these different moving heat sources (& sinks) on the 2D plane.
Ofta arbetar han dock med enkla former, som mjukt gråskalade romber och andra geometriska figurer.
Verktygen han använder är, naturligtvis, enkel framställning av geometriska objekt, bildbehandling av olika slag, som olika slag av filter till exempel, och, som ovan beskrivits, olika simuleringar av fysiska fenomen. Alla dessa egenutvecklade verktyg har samlats i ett paket av små enstaka verktyg som fungerar som de välkända unixverktygen gör för text. Skillnaden är framförallt att Dave arbetar med bitmaps i delat minne i stället för att pipa alltihop mellan de olika programmen.
Dave skyr grafiska användargränssnitt och WYSIWYG (What You See Is What You Get) som pesten. Han föredrar att inte se den bild han jobbar med, annat än den bild han kanske gjort för sig i sitt eget huvud. I stället arbetar han på CCA:s gamla AT&T 3b2 minidator och när det är dags att se de färdiga bilderna använder Dave dels en gammal Tektronix 4013, en gammal vektorgrafikterminal, för att få en grov förbild och sedan en laserskrivare för det färdiga resultatet. Beräkningarna kör ofta under hela nätter eller helt enkelt så fort systemet är ledigt, då han också använder maskinerna på CCA till annat.
Arbetsgången under skapandet kan beskrivas som så, att konstnären först ritar upp en ursprungsbild med sina enkla geometriverktyg. Sedan låter han denna bild gå igenom olika filter som han programmerar efterhand, oftast i shellscripts som använder de befintliga verktygen. Till exempel kan han, efter att ha ritat upp en kvadrat, fraktalisera densamma med en enkel teknik:
This is a simple image-processing based fractal-island technique, applied lightly to a square. (The technique is merely: randomize each pixel to statistically represent the population of the adjacent 3x3 region, then blow up a 25% corner of the image to full size. Repeat. /.../
(Fischer 94:17)
Det går kanske att jämföra Daves syn på bildkonsten med den japanske eller kinesiska tuschkonstnären — när väl penseln har snuddat rispapperet får ingen tvekan tillåtas, för då blir det plumpar. I stället skall hela verket utföras i ett enda svep med ett utomordentligt uppvisande av teknisk hantverksskicklighet.
Just när en tuschkonstnär målar uppnår hen säkert ett speciellt tillstånd, ett zenliknande tillstånd där varken rispapper, pensel eller målare längre existerar som enskilda objekt. Allt är ett och det enda som äger rum är svepandet med penseln.
Hackern har i stället ”hack mode”, ett tillstånd som inträder under extensiv koncentration och uppmärksamhet på uppgiften. Detta inträder speciellt under intrikata kodpartier som kräver sin hacker. Daves bilder är sådana kodpartier, sådana hack, där tekniskt virtuositet blandas med ett kraftigt uttryck.
Dave arbetar alltid med ett tema för sina bilder — hittills dels en serie bilder om magiska trafikolyckor där Maxwells demon varit inblandad (Fischer 93) och dels en om jagets identitet (Fischer 94). Inga tekniska detaljer stör upplevelsen av hans bild- och textcollage, men det är ändå de tekniska detaljerna, oftast samlade längst bak, som ger bilderna imponans. En naiv betraktare skulle se förbi allt det sköna i bilderna och bara se ytan, inte allt det arbete och den tekniska skicklighet som krävs för att framställa dem. Det är här fråga om ett utomordentligt konsthantverk lika mycket som konstverk.