Den här texten skrev jag andra året på universitetet, februari 1993. Den tänkta publiken är troligen mina kursare på Kulturvetarlinjen på Linköpings universitet.
Jag hittade texten i mina gömmor 2013, då jag också konverterade den till Markdown och från det till HTML.
1993-02-26
Många har undrat vad som händer med kulturen, och i synnerhet litteraturen, i ett fullständigt datoriserat samhälle. Jag skulle vilja ge en tankeställare kring detta genom att behandla elektronisk litteratur, både tidningar, böcker och andra former som blev tillgängliga för en större allmänhet från ungefär mitten av 80-talet och framåt.
Professor Michael H. Begnal är pessimistisk om litteraturens framtid i sin essä "The Future of Literature" i World Future Society's samling "Communications and the Future", utgiven 1982. Han anser bland annat att litteraturen alltmer har närmat sig TV-seriens fördummande estetik och att litteraturen så småningom, i och med nya datorbaserade media, helt kommer att försvinna till förmån för enkelriktad kommunikation, där ingen eftertanke och bara konsumtion räknas.
Den gode professorn har nog missuppfattat elektronisk kommunikation helt och hållet eftersom den, till skillnad från vad han tror, gör det möjligt att för första gången använda ett interaktivt medium, där mottagaren inte bara är passiv utan också medverkar i historien utifrån sin egen vilja. Jag återkommer emellertid senare till denna form av litteratur och sådana media där mottagaren aktivt medverkar. Först vill jag nämna hur den "vanliga" litteraturen utvecklades i samband med datorer.
Ungefär samtidigt som professorns essä gavs ut hade hem- och persondatorvågen kommit igång på allvar, och i och med den kom också den elektroniska litteraturen. De elektroniska tidningar som spreds först handlade förstås nästan uteslutande om datorn som hobby och yrke, men snart nog dök tidningar för science fiction också upp. Därefter utvecklades en hel flora av tidningar med alla möjliga inriktningar.
Inom science fictions följarskara, fandom, hade amatörtidningar kallade fanzines florerat ganska länge. Detta var stencilerade blad som publicerade okända författares alster, bokrecensioner och annat liknande. Punken tog över idén med amatörtidningar och började sprida zines med inriktning mer på politik och musik än litteratur. Traditionen med amatörtidningar fortsatte inom den elektroniska världen, och snart fanns det e-zines som till skillnad från vanliga zines helt enkelt kopierades vidare i elektronisk form i stället för att stencileras på papper.
Punkrörelsen hade också en hel del med skapandet av en elektronisk litteratur att göra, som exempel kan man nämna att de som, i början av 80-talet, bildade det hobbydatornätverk för elektronisk post som kallas Fidonet var en grupp amerikanska punkare med datorintresse som ville ha ett bekvämt och billigt sätt att hålla diskussioner på.
En av de första e-tidningarna var faktiskt Fidonews, en tidning för alla medlemmar av Fidonet. Den ges fortfarande ut, men grundaren av både tidningen och nätverket, Tom Jennings, har nyligen avsagt sig redaktörskapet för den.
Än idag är det mesta utbudet av elektroniska tidningar av undergroundkaraktär, ibland med ett politiskt budskap, ibland med skönlitterära texter av relativt okända författare och poeter som publicerar sina alster på detta sätt. Man skulle kunna säga att det handlar om ett nytt 60-tal för undergroundlitteraturen men att det denna gång sker elektroniskt, "online".
Naturligtvis är det inte bara "underjordiska" grupper som lagt märke till de nya möjligheterna, många andra, framförallt inom forskningsvärlden, har förstått att skapa elektroniska tidningar med olika specialintressen. Exempel är:
Som synes är dessa högst specialiserade forskartidningar riktade mot prenumeranter i universitetsmiljö, men vanliga dagstidningar finns numer också i elektronisk form. Dessa finns dock oftast på kommersiella system som CompuServe i USA. Exempel på tidningar som finns där är Washington Post, San Francisco Chronicle och de flesta andra stora amerikanska dagstidningar. Problemet med dessa är förstås att de, till skillnad från e-zines och forskartidskrifterna kostar pengar. Frågan är om det inte är billigare att köpa pappersversionen än att läsa tidningen på CompuServe då det kanske kostar uppåt 50 SEK/timmen att läsa sin dagstidning. I Sverige har vi för övrigt ganska länge haft annonstidningen Gula Tidningen i elektroniskt format tillgänglig via Televerkets tjänst Videotex.
Än så länge har jag inte nämnt några elektroniska böcker, men de kom också i stort antal helt nyligen. I USA tog det inte lång tid innan The Online Bible var ett faktum och en pionjär som professor Michael S. Hart hade försökt konvertera klassiska verk till elektroniskt format sedan 1972. Dock var det inte förrän under detta decennium han kunde publicera sina alster.
Andra som tog efter professor Hart var företaget Software Tool & Die (ST&D) som startade Online Book Initiative och började konvertera böcker som skulle kunna spridas elektroniskt. Både Harts Project Gutenberg och OBI har skapat ett slags elektroniska bibliotek där det de har publicerat förvaras. Till skillnad från vanliga bibliotek, där man lånar de böcker man är intresserad av, kan man ur dessa ta en egen kopia av hela boken utan att betala något för kopieringen. Däremot tar ST&D betalt för tillgång till deras databas där man också kan utnyttja alla övriga tjänster som elektronisk post, konferenssystem med mera.
Det jag beskriver ovan handlar alltså om böcker som redan publicerats på papper och sedan konverteras till elektroniskt format, ofta i form av rena textfiler för att kunna läsas av så många datorer som möjligt. Några böcker som konverterats, eller sprids, av Project Gutenberg är:
Något som skiljer sig från dessa konverterade verk är verk framställda "online" som aldrig varit menade att tryckas på papper eller som tryckts på papper efter att de först varit publicerade i elektroniskt format. Sådana elektroniska böcker dök också upp under 70- och 80-talen. Bland de första var den e-bok som gick under namnet "The Jargon File" som går tillbaka på en tradition från det kända "HAKMEM" utgiven 1972 från MIT:s AI-lab där massor av teorem och trivia kring hacking och matematik är samlat. HAKMEM uttyds för övrigt "hacks memo"
Jargongfilen är en samling av ord, ordformer och legender som gäller hackers och deras speciella språkbruk. Filen kan sägas hålla samman hackerkulturen världen över. Talar man hackeriska så identifieras man överallt i världen som en hacker. Överdrivet användande av hackeriskan innebär dock att ens status sjunker och man betraktas som omogen.
Den jargongfil man kan hitta idag är dock inte densamma som fanns under det tidiga 80-talet och var en av de första verkligt, i betydelsen publicerad online, elektroniska böckerna. Den nya jargongfilen kallas "The New Hacker's Dictionary" och är sammanställd av en viss Eric S. Raymond och är faktiskt också utgiven på papper!
Ett annat av dessa pionjärverk, fast på ett annat plan, var poemet "Agrippa — The Book of the Dead" av författaren William Gibson som släpptes förra året på ett något märkligt sätt. Det var nämligen så, att boken endast fanns att tillgå på diskett som man köpte tillsammans med några underliga etsningar som försvann när de utsattes för ljus. Själva poemet "försvann" också efter genomläsning i och med att det krypterades. Det hela var tänkt som en slags happening från Gibsons sida. Han utmanade också alla att knäcka krypteringen och sprida hans poem vidare i elektronisk form.
Den första piratkopian dök upp inte långt efter detta — Agrippa hade knäckts! Plötsligt fanns kopior överallt. Detta var den första kommersiella bok som publicerades i elektroniskt format och med Gibsons goda minne fick en spridning som den annars aldrig hade fått eftersom disketten och konstverket betingade ett mycket högre pris än vad en normal bok skulle ha gjort.
Nu har också en del elektroniska förlag börjat bildas. Jag räknar förstås inte idéella projekt som Project Gutenberg eller Online Book Initiative som förlag, utan jag talar nu om företag som specialiserar sig på elektronisk litteratur.
Ofta följer dessa företag mönstret från ST&D och tar betalt endast för tillgången till databasen, ofta knutet till fler tjänster än just den bibliotekariska. Dessa förlag tar alltså inte betalt för de texter de publicerar, utan för att de ställer sina datorer och sina tjänster till förfogande för läsaren av texterna. Inspirationen till detta är den tradition av fri programvara som funnits en längre tid i datorkretsar. Fri programvara kan spridas hur som helst och kopieras av vem som helst utan att det bryter mot någon copyright. En del programmerare, och nu författare och förlag, begränsar dock spridningen genom så kallat copyleft, som till skillnad från copyright endast begränsar programvarans/textens "ägare" från att hindra vidarespridning. Det är alltså tillåtet att sprida verket vidare så länge man inte hindrar någon annan från att också vidaredistribuera det.
Säkert kommer också en annan form av spridning att lånas från programvarubranchen, nämligen shareware. Här tillåter man spridning liksom i fri programvara, men med den begränsningen att om man är nöjd med verket och behåller det skall man skicka en summa till författaren/programmeraren.
Nu till begreppet interaktiv litteratur. När man nu har tillgång till datorer behöver man ju inte nöja sig med att bara sitta och läsa en statisk text; man kan i stället få den att leva, förändras efter vad läsaren önskar. En sådan interaktiv litteratur utvecklades först på 70-talet på större datorer som ett experiment. Det absolut första hette "Adventure" och fungerade som ett simpelt spel. För att styra handlingen hade läsaren (eller spelaren/huvudpersonen) tillgång till ett antal kommandon. Dessa var dock tyvärr mycket begränsade.
När hem- och persondatorer kom fick denna interaktiva litteratur ett stort uppsving, faktiskt från ett enda, detta Adventure, till flera hundra titlar och sedan tusentals. Antalet kommandon för att styra historien och bestämma vad huvudpersonen gör utvecklades också fantastiskt mycket från Adventures torftiga kommandon till nära naturligt språk. Ett exempel (läsarens kommandon med stora bokstäver):
Efter att just ha vaknat ligger du kvar i sängen och stirrar
på taket som sakta roterar ovan din nakna kropp. Den
fruktansvärda huvudvärken mattar ett slag när du inser att
taket faktiskt verkar rotera.
Vad nu? KLIV UPP
Du ställer dig upp vid sängen och tittar omkring dig i din studentlya.
Något är fel. Skrivmaskinen skall väl inte vara på golvet heller? Och
kläderna? Skall de verkligen vara spridda över hela lägenheten?
Javisst, ja, det här är ju en studenlägenhet. Badrumsdörren däremot,
den skall väl inte ha ett stort hål i sig heller och inte skall
skrivbordet stå uppochner på din skivspelare. På din skivspelare! Du
blir så chockad att du sätter dig ner igen.
Vad nu? TA PÅ KLÄDERNA
Kläderna finns utspridda över hela rummet, du får nog leta efter dem.
Tja, det här kanske skulle kunna vara något ur dagens dirty realism? Fast i stället för en självbiografisk berättelse i jag-form får vi här något som man kanske inte stött på i litteraturen tidigare; en berättelse i du-form.
Naturligtvis utvecklades också andra former av interaktiv litteratur. Ett exempel är den halv-interaktiva novellen vars författare redan skrivit ett antal olika sätt att berätta den, men som av ett program sätts samman på olika sätt för varje genomläsning. Möjligen finns valmöjligheter efter varje "avsnitt" så läsaren kan bestämma vad hen vill läsa för slags fortsättning.
En annan form av interaktiv litteratur kallas hypertext och har väl hittills mest använts till facklitteratur av manualtyp. I denna form är nyckelord i den löpande texten markerade så läsaren snabbt kan komma vidare till relevant information genom att välja ett nyckelord som passar. Ett mycket intressant verk publicerades helt nyligen som använder denna teknik. Det var en bok om historia som aldrig kommer att tryckas. Orsaken är enkel, i stället för att i fotnoter tala om var man kan hitta citatet är fotnoterna länkar till hela verk så man kan se efter själv. Väljer man att titta på en fotnot får man alltså hela den citerade boken, essän, eller vad det nu är för något.
Ytterligare en intressant form av elektronisk litteratur som såg dagen för en bred publik under 80-talet är den helt datorgenererade berättelsen. Ett program kallat RACTER berättade just historier som den själv framställt utifrån sitt eget begränsade ordförråd. Detta kunde man dock fylla på så RACTER blev alltmer sofistikerad i sina berättelser. Sådana här lekar är förstås ingenting som är okänt för datavetenskapen men det är först i och med persondatorn som vem som helst fått tillgång till den här nya formen av litteratur.
Den fanns för övrigt en mer avancerad version av RACTER som även genererade poesi, men denna såldes aldrig. Antagligen var anledningen att programmet inte var implementerat på persondatorer. En bok har getts ut med denne RACTER som författare, titeln är "The Policeman's Beard is Half-Constructed". Tyvärr saknar jag övriga publikationsdata.
Jag känner inte till något allmänt tillgängligt program för datorgenererad poesi, men jag vet att det har gjorts i vetenskapligt syfte för länge sedan. Nu väntar jag bara på att litteraturkritiker skall få tag i ett sådant verk...
Boken Racter skall ha skrivit är The Policeman's Beard is Half Constructed: Computer Prose and Poetry by Racter- The First Book Ever Wrritten by a Computer, Warner Software/Warner Books, 1984, ISBN-13: 978-0446380515.
Ganska snart efter att ha skrivit den där texten såg jag många exempel på enkla poesigenererande program. Något år senare, när jag läste lingvistik, lärde jag mig om generativ grammatik.
Några år senare dök också Leif Stenssons sagoserver upp på datorföreningen Lysator, ett mycket mer avancerat program som kunde automatgenerera ganska långa sagor och med tiden allt mer saker. För att prova, skicka mail till automaton VID lysator.liu.se. Den säger att den kan generera följande:
type language description
---- -------- -----------
saga Swedish Silly faerytale story.
manifest Swedish Parody of a political manifest.
dikt Swedish "Modern", i.e. unrhymed, poetry.
poetry English "Modern", i.e. unrhymed, poetry.
runo Finnish "Modern", i.e. unrhymed, poetry.
economic English Academic paper on economical matters.
physics English Academic paper on physical matters.
it-bolag Swedish Parody on a company's presentation.
Skicka brev med "Subject generate type".