Detta är en artikel om hackerkulturen jag skrev 1995(?). Den är konverterad från Latin 1 i textformat till UTF-8 och Markdown 2016.
Jag tycker så här ~20 år senare att artikeln är en aning för kategorisk i dissandet av det jag då kallade ”knäckare” till förmån för ”hackare”. Dessutom tycker jag det är synd att jag dissar War Games, som jag tycker är en bra film som i jämförelse med många andra filmer ger rätt bra insikt i datorteknik och intrång, för att inte tala om vilken trevlig retrokänsla det ger att se den idag.
Michael Cardell Widerkrantz, 2016-05-15
hacker [ursprungligen, grovsnickare utrustad med yxa] s.
- En person som föredrar att utforska detaljerna i programmerbara system och hur man kan utnyttja deras maximala kapacitet, till skillnad från de flesta användare, som föredrar att lära sig så lite som möjligt. 2. En som programmerar entusiastiskt (till och med besatt) eller som föredrar att programmera framför att bara teoretisera om programmering. 3. En person som kan uppskatta hackvärde. 4.En person som är bra på att programmera snabbt. 5. En expert på ett speciellt program eller någon som ofta arbetar med det eller på det; som i 'en UNIX-hacker'. (Definitionerna 1 till 5 hör ihop och de som passar in på dem brukar vanligtvis överlappa.) 6. En expert eller entusiast vilken som helst. Man kan till exempel vara en astronomihacker. 7. En som uppskattar den intellektuella utmaningen i att kreativt komma förbi eller gå runt begränsningar. 8. [FELAKTIGT] En elakartad individ som försöker komma åt känslig information genom att spionera. Därav 'lösenordshacker' och 'nätverkshacker'. Den korrekta termen för dessa brottslingar är CRACKER eller på svenska möjligen KNÄCKARE.
(Definitionen av hacker från ”Jargongfilen”, The New Hacker's Dictionary, redigerad av Eric S. Raymond (ESR) översatt av artikelförfattaren)
Ofta har man i pressen sett spektakulära reportage och nyheter om påstått farliga ”hackers” eller ”hackare” som bryter sig in i andras datorer och ställer till stor oreda. En hacker är emellertid något helt annat än dessa kriminella modemmarodörer. De som skriver sensationsrapporter om onda hackers känner sällan till att det finns en stor grupp människor som tar mycket illa upp när de jämförs med dessa kriminella element. Denna stora grupp är sanna hackers.
En hacker är en teknisk virtuos, en person som anser att datorer och programmeringen av dessa undermaskiner är magnum bonum — det högsta goda. Hackers i alla länder är sammanslutna till varandra genom denna fascination för programmerbara maskiner, maskiner inuti maskiner och den intressanta tanken på ett rekursivt universum. Hackerdom (jämför kristendom) är en frivillig subkultur, där teknisk briljans och upskattande av Hacket, en avancerad konstruktion eller handling med inbyggd skönhet, hålls mycket högt.
Det har gått betydande betydelseglidning i ordet ”hacker” de senaste åren. Denna artikel är ett modest försök att upplysa allmänheten om missförhållandet och ge en liten inblick i den sanna hackerkulturen — hackers är knutna till varandra genom användningen av de globala datornätverken, företrädesvis Internet och tidigare ARPANET. Genom nätverken har en gemenskap färgad av motkultur och höga ideal bildats.
LAC,
DAC,
DIPPY DAP,
LIO,
DIO,
JUMP!
PDP-1-hackarens sång, från Levys Hackers
Hackerdom sägs, enligt bland annat Steven Levys Hackers ha börjat vid den tekniska modelljärnvägsklubben vid Massachussets Institute of Technology (en teknisk högskola i USA) där det sedan länge hade funnits några som kallade sig 'hackers', nämligen de som ingick i Signal & Power Group i klubben och som framförallt sysslade med styr- och reglermekanismerna i den stora modelljärnväg klubben förfogade över. Dessa tidiga urhackers hade redan en egenutvecklad kultur, med ett eget språk, samlat i en speciell ordlista. Denna ordlista skulle senare få flera efterföljare i hackerdom under namnet Jargongfilen eller, som den heter idag när den är utgiven på papper, The New Hacker's Dictionary (redaktör Eric S. Raymond).
I stort sett samma människor som ingick i Signal & Power Group blev, på grund av sina intressen, de första studenterna i datavetenskap vid MIT. Datavetenskap var inte ens ett ämne på MIT vid denna tid, men en professor vid namn McCarthy (datorspråket LISPs anfader, ett av hackerns favoritspråk) höll de första kurserna i programmering, under andra discipliner, vid mitten av 1950-talet.
Dessa urhackers kom att skapa sig en ny samlingspunkt efter denna epokgörande första kurs; datorhallen där den nya datorn TX-0, en av de första interaktiva datorerna i världen, höll hus. De arbetade dygnet runt vid datorn och byggde sina hela liv runt tidsschemat där datortiden bokades. Dessa hackers utvecklade sin kultur kring programmens inneboende skönhet och utvecklade programmeringen och 'program bumming', där hackern försökte optimera koden till minsta antalet instruktioner nödvändiga för att utföra operationen, till en skön konstart.
Senare, med datorn PDP-1, och ännu senare PDP-6 och PDP-10, från DEC (som numera av outgrundliga anledningar föredrar att bli kallade Digital), kom ytterligare orsaker att hålla sig i närheten av Tech Squares nionde våning, där datorerna fanns.
I och med nätverksbyggandet under 70-talet kom hackerkulturer som samtidigt byggts upp vid andra universitet i USA, och världen runt, att bindas samman. Den hackeriska Jargongfilen, som faktiskt först skapades vid Stanford och inte MIT, spreds elektroniskt över näten och skapade ett universellt språk för alla världens hackers; hackeriskan (se faktarutan om hackeriskan för några exempel på hackeriska ord och uttryck).
”You are standing at the end of a road before a small brick building. Around you is a forest. A small stream flows out of the building and down a gully.”
Första ”rumsbeskrivningen” i Don Woods Adventure, det ursprungliga textäventyrsspelet.
Som lekman kan man fråga sig vad hackandet går ut på. Vad är det en hacker gör, om det nu inte är att bryta sig in i andras datorer? Vad betyder det att kunna uppskatta något så diffust som 'hackvärde'?
Hackers jag har talat med ger några exempel och påstår att hackerns syssla framförallt är att utforska programmerbara system. Detta att utforska kan till exempel betyda att hackern sitter djupt försjunken i testandet av någon annans skapelse, som att stressa och konfigurera ett fönstersystem eller en editor till det yttersta. Att testa programspråk av alla slag är en kär syssla. Här gäller det att hitta vad just detta språk är särskilt bra eller dåligt på, till exempel.
Programmerbara och komplexa system att utforska behöver dock inte bara förbehållna datorernas värld — hackers kan också ganska ofta hittas krypande i grottor, klättrande i berg eller ute på fjällvandringar. Det handlar om att kartlägga, hitta gränser. Detta förklarar också varför de flesta hackers föredrar datorspel av äventyrsslaget, gärna textäventyr från Infocom, där kommandotolken är oerhört avancerad, liksom äventyren som sådana.
Vad gör en hacker när hen (könsneutralt pronomen, från hackeriskan) inte arbetar eller är upptagen med något projekt? Björn Olofsson, vid datorföreningen Lysator, ger ett svar: ''När man inte har något annat att göra, optimerar man sina punktfiler''. Detta är något som många håller med om är det mest karaktäristiska hos hackern jämfört med andra datoranvändare — hackern försöker alltid få det mesta ut av sin arbetsmiljö. När hen inte sysslar med annat testar hen en ny fönsterhanterare, en ny editor, optimerar sina inställningar och skapar alias och små scripts som skall underlätta arbetet och lekandet.
”[Hackern] och hans maskin existerar inte i ett socialt vakuum”, Jörgen Nissen i doktorsavhandlingen Pojkarna vid datorn
Den mest grundläggande känslan bland hackers som gör att de känner sig delaktiga i den gemenskap de kallar hackerdom är känslan av att dela med sig. Detta att dela med sig gäller mycket; attityden till fri programvara, tanken på att tillgången till datorer och datornätverk skall vara fri, samt, förstås, den öppenhet som gäller om teknisk information inom kulturen. Hackers från helt skilda företag som träffas brukar inte hålla igen med teknisk information, något som förståeligt nog oroar företagsledningar.
Tanken att dela med sig, och överhuvudtaget vad en hacker har för moral, samlades för första gången i skriftlig form av författaren och journalisten Steven Levy i hans berömda bok ”Hackers”. I den står det att läsa följande om hackeretiken:
Detta är den gemensamma grunden till och det som håller ihop hela hackerdom; utan hackeretiken, eller något mycket snarlikt, ingen kultur. Hackerdom kan sägas vara något av en motkultur — en kultur riktad mot gängse uppfattning om datorer och professionella inom datorbranchen. Hackern är intreserad av att alla skall kunna förstå sina datorer, grundligt, inte bara använda dem som verktyg där de tror någon slags magi sköter allting. Hackern menar att det inherent i denna förståelse för datorer ligger metoden för världsförståelse också förborgad.
Filmen War Games om en ung knäckare som tar sig in på NORAD:s (Amerikanska försvarets organisation för kärnvapenvarning) datorer, är en av de många filmer som skadat hackerdom. I filmen framställs ”hjälten” felaktigt som hacker, och filmen är, som brukligt är i sådana sammanhang, knappast speciellt tekniskt överrensstämmande med verkligheten, på något område.
Det talas inom hackerdom om War Games-generationen, de som var barn då filmen War Games hade premiär. Många i denna generation har blivit inspirerade av filmen och kallar sig själva hackers medan de gör tafflande försök att bryta sig in i andras datorer över de globala datornätverken. Detta har förståeligt nog skadat de äldre hackergenerationerna oerhört. Exempel på dessa felinformerade ungdomar har uppmärksammats av pressen, till exempel nämndes för något år sedan en organisation som kallade sig själva Swedish Hackers' Association som alltså enligt mig snarare borde ha hetat Swedish Crackers' Association.
Självklart är det inte en enda films fel att 'hacker' blivit något av ett skällsord. Snarare tror jag att det gått till så, att någon journalist vid tillfälle beskrev ett tekniskt avancerat brott och, kunnigt nog, konkluderade att brottslingen måste ha varit lika kunnig som en hacker, i ordets gamla och rätta betydelse. Detta misstolkades kanske av den allmänna läsarkretsen och, vad värre är, av andra journalister.
Ironiskt nog behövs det oftast inte speciellt stor datorkunskap för att knäcka sig in i någon annans dator — det handlar mera om slapphänthet från datorägarens sida kombinerat med tur och en förmåga att socialt manipulera sina medmänniskor. Fler knäckare skulle komma in i ett företags dator om de var utrustad med en förtroendeingivande röst och en vanlig telefon än med en Internetförbindelse.
Idag finns hackers i Sverige framförallt representerade i de olika universitetsdatorföreningarna och organisationer som bedriver forskning och utveckling inom datorområdet. Exempel på föreningar där hackers bedriver sin verksamhet är till exempel Lysator vid Linköpings universitet, Stacken vid KTH och Ludd vid Luleås tekniska högskola. Organisationer där man framförallt hittar hackers är förutom dessa datorföreningar, de datavetenskapliga och systemvetenskapliga institutionerna vid landets universitet och andra forskningsorganisationer, som exempelvis SICS.
Hackers sugs också förklarligt nog iväg till olika avknoppningsföretag, till exempel det smått legendariska Context Vision i Linköping.
Det hackeriska språket är en internationell slang, men det finns ett antal nationella varianter. Sverige har varit långt framme i skapandet av en nationell hackeriska. Några av termerna nedan är internationella, andra semisvenska och den del helt svenska skapelser, som inte spritt sig utanför Sverige.
Nedan följer utdrag ur TNHD (Jargon File 3.0.0), översatt där det är möjligt, samt utdrag ur HACKER.MC 2.0, som artikelförfattaren varit redaktör för. Den baserar sig på tidigare versioner av HACKER.SWE där Per Danielsson, Per Lindberg och Ahrvid Engholm tidigare varit redaktörer. Planer finns att översätta hela TNHD för inkorporering i den svenska jargongfilen.
17
Meta-uttryck. Betecknar Det Minst Slumpmässigt Valda Talet. Används då man vill beteckna ett tal, vilket som helst. Dess ursprung är höljt i dunkel. Används med förkärlek av övningsassistenter: ”Tag ett tal, låt oss säga 17, och...”
150-OHMARE
Liten långsmal kaka av marsipan och choklad med färgerna brun-grön-brun, kan med fördel värmas i mikrovågsugn. I det senare fallet kallas den mikrad 150-ohmare.
ADB
Nedsättande om databehandling, i synnerhet, men icke endast, administrativ sådan.
ANVÄNDARE
En programmerare som tror på allt du säger till honom. Någon som ställer frågor i stället för att läsa innantill i manulerna.
ATTOPARSEC
s. Approximativt en tum. Atto- är SI-prefixet för multiplikation med 10^-18. En parsec är ca 3,26 ljusår, vilket ger att en attoparsec är 3,26 * 10^-18 ljusår eller ungefär 3,1 cm. (Detta ger också att 1 attoparsec/microforthnight är ungefär 1 ”/s).
BAD THING
[Från en parodi av Sellar & Yeatman, ”1066 And All That”. Den engelska termen används även på svenska, även om varianten Dålig Sak förekommer.]
s. Något som omöjligen kan resultera i någon förbättring. Uttrycket är alltid kapitaliserat som ”Bad Thing” respektive ”Dålig Sak”.
BOTTOM-UP IMPLEMENTATION
s. Hackerisk motsats till det tekniska uttrycket 'top-down design'. Det anses korrekt i vanliga programmeringsmiljöer att arbeta från den högsta abstrakta nivån och neråt tills man kommer till den verkliga programkoden. Hackers finner sig ofta programmera åt andra hållet (speciellt i sådana fall där specifikationer av nödvändighet saknas, där det inte är klart vad som skall göras), där de bygger en skapelse genom att skriva och testa en ren uppsättning primitiva operationer och sedan knyta samman dem.
CDR /kudder/
DISCORDIANISM
s. Dyrkan av Eris, känd som Discordia på latin. En religion som är ganska spridd bland hackers. Discordianismen har populariserats av Robert Shea och Robert Anton Wilson i deras trilogi Illuminatus! som en slags självupphävande dadazen för västerlänningar. Religionen skall under inga omständigheter tas på allvar, men är mycket mer allvar än de flesta skämt.
FEEPING CREATURISM
s. En medveten ordlek med det hackeriska uttrycket ”creeping featurism”, som implicerar att systemet eller programmet i fråga har blivit ett helt djur av små hack för att öka dess funktionsmängd.
GROK
[Från romanen ”Stranger in a Strange Land” av Robert A. Heinlein.]
tv. 1. Att förstå, vanligen i den globala betydelsen. Konnoterar intim och total kunskap. 2. Används om program, kan konnotera bara ytlig kunskap. ”Nästan alla C-kompilatorer grokkar voidtypen nu för tiden.”
HUMLA, I MIN HUMLAS OPINION
Väldigt direkt översättning av engelskans IN MY HUMBLE OPINION, enligt min ödmjuka åsikt, som annars ofta förkortas som IMHO. Varianten ”Enligt min humla, så...” förekommer. Dessutom finns följande smått berömda uttalande från Lysators KOM: ”Jag har ingen åsikt, min humla har ledigt.”
KLINGON
[Ursprungligen människosläktets Fiende i TV-serien Star Trek.] Obehaglig person som tror sig vara hacker men i själva verket är en MOBY LUSER. Mycket irriterande sak.
MÅNENS FAS
En slumpmässig parameter, som man inte kan utpeka. Exempel: ”Detta fel uppstår bara udda torsdagar vid fullmåne”. ”Om det där fungerar, beror det på att man har FOO-switchen satt, de senaste tio kommandona och på månens fas.”
MÖSS-LÅS
Rolig översättning av ”Caps Lock”. En tanget som för övrigt är mycket illa omtyckt av de flesta hackers. På detta tangentbord är den till exempel ommappad till en extra buckytangent.
PING
Ett program och protokoll som frågar ”Är du där?”. Används av hackers i generaliserad betydelse, speciellt i konversationer när någon inte verkar höra på eller i telefon:
-- Ping!
-- Oj, pong, jag var utswappad.
VANILJ
Något som är standard, utan finesser. Ej förbättrat av någon hacker. Se SMAK.
VFSH
Vad eller Vem Fan Som Helst, kan användas som variabelnamn.