Boomtime, the 51 day of Confusion in the YOLD 3176
HP ZR24w
I år tänkte jag köpa två lite extravaganta födelsedagspresenter åt mig själv. Den ena har jag redan inhandlat, även om det är ungefär en månad för tidigt. Den andra hoppas jag få om någon vecka. Min agent är på väg mot inköpsstället i landet Far, far away (nåja, han kallar det semester).
Den första presenten är en ny extern skärm, en Hewlett Packard ZR24w, här kopplad till trotjänaren brain, min Thinkpad X60s, som nu har fyra på nacken (blixten gör att den ser riktigt dammig ut – med blotta ögat är det inte riktigt lika hemskt):
Monitorn är tyvärr ansluten via VGA men brain har ingen annan videoutgång. Skärmen har VGA, DVI och DisplayPort. DisplayPort hade varit fint att prova.
VGA-anslutningen fungerar ändå bra. Skärmen synkar automatiskt på ett bra sätt utan att jag behöver göra något, vare sig på skärmen eller på brain. Den Samsung 24-tummare vi normalt har till Playstation 3:an krävde lite pillande för att fungera bra när jag testade den mot brain.
Den nya HP-skärmen är också en 24-tummare. Den har en H2-IPS-panel som ger 178 graders betraktningsvinkel och, tycker amatören MC, väldigt bra färgåtergivning. Panelen sitter monterad på en piedestal, där jag kan justera den riktigt mycket och dessutom rotera skärmen 90 grader. Piedestalen och de riktiga knapparna (inte hemska touchknappar!) är några av anledningarna att det blev just den här skärmen.
En kul detalj är att det gick att stänga av den blå power-LEDen. Tack och lov. Blå LED rakt i ögonen! Vad tänkte folk? PS3:ans skärm har också det och där är det mer irriterande, speciellt om man skall titta på film i ett mörkt rum. Jag har funderat på att tejpa över…
Det är lite oklart vad det HP kallar H2-IPS är för något, men troligen en variant av H-IPS. Helt klart är i alla fall att det är totalt överlägset TN-panelerna här hemma, även om det är väldigt tydligt på vår senaste Samsung att TN-panelerna också utvecklats oerhört över åren.
Bäst av allt är ändå upplösningen, 1920x1200. 1200 pixlar vertikalt! Woho! 91 rader i Emacs!
Bisarrt nog hade jag 1200 pixlar på höjden senast 1999, när jag fortfarande jobbade på Cendio (tidigare Signum Support). Där hade jag i några år en Eizo 6600M. En fantastisk skärm som jag ibland fortfarande saknar.
6600:an var en gråskaleskärm med 1024 gråtoner i varje fysisk pixel. Ingen dot pitch! Vanlig CRT, förstås, men inte lika tung som motsvarande färgskärmar (28 kg jämfört med nästan 40 kg) och inte heller lika djup. Och mycket skarpare! Den var också mycket, mycket billigare än motsvarande färgskärmar. Jag tror den kostade 12000 kronor när den köptes in, antingen -97 eller -98. Färgskärmar i samma storlek och upplösning kostade tre, fyra gånger så mycket!
Min HP ZR24w kostade som jämförelse 3800 kronor. Ett kap, inte bara jämfört med priserna -97, -98 utan också jämfört med vad andra IPS-paneler fortfarande kostar. Jämför till exempel med Eizos IPS-paneler. Den närmaste konkurrenten med vettigare prisläge är nog Dell U2410. Jag tittade mycket på U2410-recensioner och i forum men blev lite mörkrädd för alla rapporter om de som haft problem med sina U2410:or. Jag bestämde mig till slut alltså för HP-skärmen.
Den är som levererad en smula ljus (ljusstyrkan var på 90%!), men lite rattande på ljusstyrka och kontrast löste det rätt bra. En mycket detaljerad recension med tips om till exempel just detta finns här:
http://www.tftcentral.co.uk/reviews/hp_zr24w.htm
Ett återstående litet ljusproblem är det som brukar kallas ”white glow” på IPS-paneler: väldigt mörka partier blir lite ljusare om de ses ur en ganska extrem vinkel. Jag märker det bara om rummet är ganska mörkt, även om mina terminalfönster alla har svart bakgrund! Jag kan alltså leva med det.
Å andra sidan köpte jag knappast skärmen för att bygga hemmabio. Hade jag varit ute efter något sådant hade jag kanske föredragit ännu svartare svart. Jag är framför allt ute efter att få plats med många rader och skarp text, som ni nog kunde gissa. Det får jag verkligen med råge med den här skärmen. Färgåtergivningen, den jämna färgen och extrema betrakningsvinklar är en bra bonus.
För att få saker att fungera med brain testade jag först med xrandr
.
EDID-snacket fungerade och skärmen talade om vilka upplösningar den
förstod sig på. Jag hade varit lite nojig kring det här eftersom någon
sagt att de inte fått EDID att fungera mot ZR24w, fast det var oklart
med vilket system. Jag läste på för att försäkra mig om att det faktiskt
fortfarande gick att använda egentillverkade modelines, som på den gamla
onda tiden. Nu slapp jag tack och lov det. Med en
% xrandr --output VGA --mode 1920x1200
blev allt väldigt mycket roligare!
Ännu roligare blev det, i alla fall en stund, med
% xrandr --output VGA --right-of LVDS
som alltså gjorde att jag hade en virtuell skärm på 2944 x 1200,
fördelad på brains interna skärm och HP-skärmen. Tyvärr blev allting
också mycket långsammare och till exempel mplayer leker inte längre med
XVideo, utan kräver att jag använder -vo x11
. Jag får alltså i så fall
titta på filmer utan hårdvaruacceleration. Det hettar upp CPU:n, må ni
tro, att köra med mjukvaruzoom till fullscreen!
För tillfället kör jag alltså i stället med den inbyggda skärmen avstängd när jag använder den externa. 1920x1200 räcker bra! Just nu, i alla fall…